Fyra flickors resa

Vi är faktiskt framme. Helt otroligt. Det var en konstig dag igår - konstig men framförallt lång. Och det var blandade känslor, ena stunden vemod som då och då byttes ut mot lyckokänslor. Det var nog tur att vi hela tiden hade så mycket att göra eftersom då hann man inte fundera över de avsked man tagit. Från att ha packat på morgonen, åka till arlanda och flyga till London, vänta på Heathrow i fem timmar och sedan sätta sig på trettontimmarsflyget som tog oss hela vägen till Singapore.

Äntligen är så många veckors stressande över. Jag försöker släppa all oro som har samlats på hög under så lång tid och inse att vi faktiskt är på väg nu och att jag faktiskt har semester. SEMESTER. Hela resan fram till Singaporeflighten gick jag på högvarv, stressad över packningen, pass och biljetter. Eller det var vi alla tre, Niko exempelvis, tappade med ett plums sin mobil i sin capoccino när vi satt och väntade på arlanda. Det var jobbigt att veta att man hade den där långa flygresan framför sig, men när det väl var dags så gick det faktiskt väldigt bra. Kanske, men bara kanske, berodde det på att med hjälp av mina onda droppar så sov vi oss igenom tio timmar.... Men bara kanske.

Väl på plats fortsatte allt att gå smidigt - ingen kö vid passkontrollen och bagaget kom på en gång. Och inga knarkhundar som kunde känna om man hade tagit lugnande. Heh, Julia och niko blev lite paranoida.
Och sen Fredrik, Julia fick se sin Fredrik. Jag och Niko tittade åt ett annat håll.

Framme i fredriks lägenhet. Ojojoj vad fint de bor, en trea på fjortonde våningen centralt i staden. de har tom pool och tennisbana, vilken lyx. Efter lite wok och ett bad i poolen går vi och lägger oss.

Den här staden verkar riktigt spännande. Konstiga byggnader, fläckfria gator och kineser. Jag förstår fortfarande inte att vi är här och vad vi har framför oss. Kanske landar snart.

Nu ska vi faktiskt ut och shoppa! Vi hör av oss. Nångång :) Puss och kramar / Elin