Fyra flickors resa

Harom kvallen sag jag en Ferrari. Suck.

Detta ar en sjuk stad. helt enkelt. verkligen skum. det ar ju forsta gangen jag ar i asien, vet inte riktigt vad jag hade vantat mig egentligen - men den ar ju sa vasterlansk! (hmm vad konstigt det blir nar man skriver utana aao ;) hoppas att man forstar iaf) Det ar en toppmodern stad med jattesnygg skyline (som man kan se pa bilderna) och allt ar sa organiserat och flackfritt. Inget skrap sa langt ogat kan se, vilket ar konstigt eftersom papperskorgarna ar ovanliga, men stadare ar overallt. Vi sag ju till och med en man sta och moppa tennisbanan! Det ar siom om man inte vill slanga skrap pa gatan har eftersom det ar sa fint. For ovrigt ar det valdigt mycket kineser har. Skumt. De firar sista dagarna pa sitt nyar, sa det ar utmyckningar overallt i roda, gula och oranga farger och drakprydda lastbilar med utkladda, hogljudda manniskor i. 

De har forsta dagarna har vi spenderat mycket tid vid poolen faktiskt, och bara tagit det lugnt. Och hor och hapna - jag har inte ens brant mig an!! Dock tror jag att det finns en overhangande risk att jag gor det imorn, vi ska namnligen till Sentosa, som ar Singapores badstrand. Antligen ska vi till havet! Annars har vi upptackt ett roligt fenomen som heter Bugis street market, vilket ar ett gigantiskt virrvarr av sma affarer och stand inklamt pa en aldelles for liten yta for att det skulle vara halsosamt. Klader, smycken, krimskrams och annat skrap finns i overflod till en billig penning, och faktiskt ganska snygga grejer. Vi hamnade i nagon sorts shoppingkoma nar vi gick in dar, lite panikartat nastan. I efterhand kan jag dock konstatera att jag i stort sett bara inhandlade en massa skrap.. Men det var kul da!

 Vi har gatt runt och kollat pa de hapnandsvackande byggnaderna, forundrats over alla dessa toppmoderna, giganstiska shoppgallerier som finns har och atit otaliga ganger pa olika foodcourts, dar man koper wok och diverse annan asiatisk mat for typ 30-40 spann. Vi har atit sushi for 2 kronor biten (!) och jag har till och med atit en hello-kitty sushi. Bor tillaggas att den var sa vidrig att jag bara at halften... Tror att Tess skelle ha gillat den dock. Det finns mycket konstig mat har, sadant som anses vara delikatesser har. Man kan exempelvis bestalla in ett helt fiskhuvud att sitta och knapra pa. Idag sag jag en pase i snackshyllan i en mataffar med torkad smafisk och mandlar. Tyckte att Julia skulle ha nagot att smaska pa, mums. De tva forsta dagarna gick jag runt och kande en stickande, illaluktande doft i nasan och lunde inte forsta vad det var som forfoljde mig. Efter ett tag kom niko pa vad det var - nagot som Johan redan hade varnat oss for: en frukt som heter Durian. De saljer den overallt har, och fy faan vad den stinker!

Ikvall har jag och niko flyttat till et hostel (med gratis internet, varav detta langa inlagg!) och det kanns faktiskt jattebra. Vi har ju bott med Fredrik och hans kamrater, men vi kande att vi ville ha vart eget nu, tratt pa att tassa runt i nagon annans lagenhet. Sista natten pa soffan, delad med niko, var inte sa bekvam. Men for ovrigt sa har det varit super att fa bo dar gratis. Insag nu nar jag kom in pa vart rum att det ar sa har vi kommer att bo nu i flera manader... Men det kanns faktiskt bra!

Hmm tror att det ar bast att avsluta har. Tack och hej! Elin

Äntligen har vi kommit till rätta lite här i Singapore. Vi dör inte längre av hettan och fukten och har lyckats vända lite rätt på dygnet. Det är en så härlig stad och det känns så härligt att få träffa Fredrik! Igår var vi två och åt mat på en indisk restaurang vid Boat Quay, som är ett område med skyskapor nära vattnet, mycket fint. Den andra delen av truppen spenderade kvällen ute i Clark Quay, på diverse nattklubbar.

Vi är faktiskt framme. Helt otroligt. Det var en konstig dag igår - konstig men framförallt lång. Och det var blandade känslor, ena stunden vemod som då och då byttes ut mot lyckokänslor. Det var nog tur att vi hela tiden hade så mycket att göra eftersom då hann man inte fundera över de avsked man tagit. Från att ha packat på morgonen, åka till arlanda och flyga till London, vänta på Heathrow i fem timmar och sedan sätta sig på trettontimmarsflyget som tog oss hela vägen till Singapore.

Äntligen är så många veckors stressande över. Jag försöker släppa all oro som har samlats på hög under så lång tid och inse att vi faktiskt är på väg nu och att jag faktiskt har semester. SEMESTER. Hela resan fram till Singaporeflighten gick jag på högvarv, stressad över packningen, pass och biljetter. Eller det var vi alla tre, Niko exempelvis, tappade med ett plums sin mobil i sin capoccino när vi satt och väntade på arlanda. Det var jobbigt att veta att man hade den där långa flygresan framför sig, men när det väl var dags så gick det faktiskt väldigt bra. Kanske, men bara kanske, berodde det på att med hjälp av mina onda droppar så sov vi oss igenom tio timmar.... Men bara kanske.

Väl på plats fortsatte allt att gå smidigt - ingen kö vid passkontrollen och bagaget kom på en gång. Och inga knarkhundar som kunde känna om man hade tagit lugnande. Heh, Julia och niko blev lite paranoida.
Och sen Fredrik, Julia fick se sin Fredrik. Jag och Niko tittade åt ett annat håll.

Framme i fredriks lägenhet. Ojojoj vad fint de bor, en trea på fjortonde våningen centralt i staden. de har tom pool och tennisbana, vilken lyx. Efter lite wok och ett bad i poolen går vi och lägger oss.

Den här staden verkar riktigt spännande. Konstiga byggnader, fläckfria gator och kineser. Jag förstår fortfarande inte att vi är här och vad vi har framför oss. Kanske landar snart.

Nu ska vi faktiskt ut och shoppa! Vi hör av oss. Nångång :) Puss och kramar / Elin

Tack till alla som kom igår! Jag hade så trevligt! Det var en kväll med blandade känslor, jättekul att se alla men jävligt tråkigt att säga hejdå. Tyvärr så fick jag dra mig tidigt eftersom jag inte kände mig på topp (läs halssmärta och feber). Men den tid jag var där jag mycket trevligt, nu känns det verkligen konstigt att vi åker om 2 dagar... herregud. Nu får jag lite panik och känner att jag måste börja packa eller tvätta eller göra något produkltivt!

Nu är det som rubriken avslöjar nedräkning. Nedräkning till avresa, 7 dagar idag! Dessa sju dagar är fullspäckade, det skall planeras, bokas inrikesflyg i Australien, fixa visum till samma land, köpa viktiga huvudvärkstabletter, packa(!), ha avskedsfest och säga hej då till familjen. Planen idag är att gymma med Niko, springa mig in i den slutgiltiga formen inför resan. Sedan kör vi en sväng i staden och inhandlar viktiga resprylar såklart.

Din inledning får mitt godkännande! Men herre min je, menar du att det bara är 16 dagar kvar...? Det innebär tio slitiga brevbärarardagar kvar på Bring. Men jag skall icket misströsta! Tio dagar är faktiskt ingenting - med tanke på hur många dagar jag har jobbat för att kunna göra denna resa. Lite överslagsräkning ger ungefär 260 dagar, dvs cirka 2072 timmar arbete. Sjukt.

Som sagt, dryga två veckor kvar till avresa och resfebern stiger. Jag tycker att det är ganska målande att man, ett flertal gånger, vaknar upp kallsvettig på natten och har drömt att man rest iväg men glömt packningen, passet eller dylikt hemma... Heh, jag är inte alls stressad. Känns som om det är så mycket man måste hinna fixa innan resan; bokningar, resegarderob, betalkort, mobil, försäkringar och en massa annat. Jag är ialla fall ruskigt glad och lättad över att jag lade ned mina (över)ansträngningar att ta körkort. Hu, om jag inte hade avbokat hela grejen så hade jag kört upp imorgon... Blä vilken stress det har varit. Men med det avbokat så kan jag koncentrera mig till fullo på resan. Egentligen så är det inte så mycket mer som behöver göras nu, men jag har kommit på att nu ska jag försöka umgås med nära och kära så mycket som möjligt. Vet inte hur jag hade tänkt att jag ska klara av att ta farväl till alla faktiskt... Det blir mer eller mindre smärtsamt.

Tack för mig, nu ska jag hem och ta mina onda droppar så att jag kan somna in! / Elin

Så nu var bloggen skapad då, måste nog lära mig lite om f*n man gör. Dock är jag mycket nöjd med namnet och beskrivningen, ja den är helt tagen ur luften, hoppas de andra flickorna godkänner. Känner att det var ett mycket passande namn.

 

Nu är det exakt 16 dagar kvar... innan dess är det endel som skall fixas, oroa sig för och säga hejdå till.

 

Nu får vi se om bloggen blir succé, ni kan i alla fall få veta var vi är och eventuellt vad vi gör :)

 

// Julia