Tom mig pa kanslor
JULIA, NIKOLINA och SARA.
Ni ar mina resekamrater for livet.
Elin
Bussiness time is over baby!!
Bajs bajs bajs bajs. Det ar bajs.
Det blir mina avslutande ord.
Elin
Att vara pa andra sidan jorden
Allt ar annorlunda och samma sak, samtidigt.
Manen ar halv upp och ner, vattnet snurrar ur avloppet at fel hall. Men det bara ar sa.
Det ar langt att aka till andra sidan jorden. Vi lamnar vinterkallt Melbourne for sommarvarmt Stockholm.
Det kommer inte att vara sa stor skillnad egentligen, bara att folk i Stockholm sager att 20 grader ar varmt och att folk i Melbourne sager att 20 grader ar kallt.
Vattnet i Australien ar ackligt att dricka. Stockholms vatten ar gott.
Jag ar trott pa nudlar, trott pa burkmat och mygg.
Kommer kunna undvika tva av dessa hemma.
Att vara pa andra sidan jorden inbjuder till stora tankar, tankar pa vad som ar viktigt egentligen.
Viktigt i livet, viktigt just nu men ocksa i framtiden. Vad man vill gora och inte gora.
Pa andra sidan jorden traffar man folk som ocksa har akt till andra sidan jorden - som att man maste resa sa har langt bort for att traffa andra europeer. Lite markligt.
Att vara pa andra sidan jorden ger mersmak. Har redan borjat planera nasta resa - en resa tillbaka, en resa till alla andra platser som tankas kan. Att vara har gor en nyfiken pa mer. Har bara skrapat pa ytan an sa lange, finns sa mycket mer att gora, se, upptacka!
Annu ar vi unga, annu ligger varlden for vara fotter.
Minnen att ta med sig resten av livet, samtal mellan vanner som varmer sjalen.
En sista skal for fantastisk vanskap som finns overallt hos de man moter.
Nu ser vi fram emot midsommar och den svenska sommarnatten.
Sara
Sista stoppet - Melbourne
Puss puss
Julia
I Melbourne var det visst vinter.. kallt typ 13 grader.
Vi har sett mycket gatukonst.
Sushirolls! Borde verkligen importeras till sverige. endast 2.30 dollar dvs. ca 15 kr.
Cairns!
Vad gjorde vi i Cairns. VI gjorde mycket mycket harliga underbara saker. Legat vid poolen: pressa Pressa PRESSA! Akt bat ut pa stora barriarrevet. Snorklat och dykt! Vi har tagit pa en sjogurka 10 meter under vattnet. Att se stora barrairevet e helt obeskrivligt, det e som en helt anna varld dar under. Det ar ett paradis, och precis nar jag ligegr och beundrar det vackra simmar en 1,5 meter lang havsskolpadda forbi mig lungt och stilla. Helt otroligt.
Nasta upplevelse blev da varan tripp till regnskogen, vi akte en liten mysig buss tidigt pa morgonen och gjorde sa manga stopp vi kunde. Efter frukost bestaende av bacon och agg badade vi i diverse vattenfall. Vi har aven badat i en sjo omgiven av inget annat an regnskog.
Bungy, bungyjump har blivit min nya favorit sysselsattning tror jag. En sadan otrolig rush! VI hoppade tva ganger var allihopa och jag fosokte gora de varsta varje gang, doppade till och med huvudet i vatten mitt i hoppet. Harligt.
Vill jag aka hem.... inte an
Puss och kram Svearike
Bad i vattenfall!
Tva flickor som inte vill aka hem.
Schyst hostel men pool.
Vackert vattenfall pa snedden.
Last nite.....
Nu ar det gasen i botten ikvall. Yepp yepp yepp. Vi ska mota upp ett stort gang av manniskor som vi mott pa vagen och umgas ikvall. Det blir nog en lang och rolig natt! Den har stort potential. Med adrenalinstinn kropp och endorfiner sprutande i blodet kan kvallen bara inte bli trakig!
Elin Elin Elin Elin Elin
En liten familj
En liten grupp pa tre flickor reser tillsammans genom det langvaga landet Australien. De sover tillsammans, ater tillsammans, umgas tillsammans och upplever tillsammans. De har lart sig att kommunicera med miner och ljud istallet for konversasion; som utomstaende kan det vara hogst svart att folja med i deras ljudlosa ord. For sa blir det, om man sover, ater, umgas och upplever tillsammans.
De tre flickorna har blivit en liten familj. I en familj tar man hand om varandra och tillgodoser alla familjemedlemmars behov och varnar for varandras halsa. I en familj sa tycker man om varandra aven om man ar osams. Naval, om man tycker om varandra sa ar man inte osams sa ofta. Faktiskt.
I var familj ar inget pinsamt eller tabu. Det ar ok att vara inne i badrummet alla tre samtidigt - om en duschar, en borstar tanderna och en gar pa toa sa blir det ju faktiskt mer effektivt. Faktsikt faktiskt. Och om man kanner sig ensam en natt ar det ok att krypa upp hos nagon annan familjemedlem och sova. For om man ar en liten familj sa behover man inte kanna sig ensam. I arlighetens namn, nar man lever tatt ihop finns inget som heter privatliv, men det ar nagot som inget av oss saknar. Man behover inte skammas for att ga runt i underklader i dormrummet eller for att ligga i sangen och ata snickers sent pa natten. Det ar helt ok.
En sak ar saker: Jag kommer kanna mig valdigt ensam nar jag kommer hem, utan min lilla flickfamilj.
Elin
Acklig
Och grejen ar ju att jag gillar det!
Stop feeling sorry for yourself
Elin
Bakfyllan - Surfer's Paradise
Nu later det verkligen som om jag glorifierar utekvallar.. Inte meningen, jag vill bara jamfora kanslan som infunnit sig i min mage med nagot man kan relatera till. Att ankomma i Surfers Paradise vackte starka kanslor. Fran Greyhoundbussen sag man turister, skyskrapor, hotellkomplex i multum, shoppinggator och adult shops. Kontrasten blev sa stark. I mitt huvud snurrar tusen fragor, och min sinnestsamning passar inte alls detta turistgetto. Hamnat i nagon sorts extistensiell kris, vilket bara ar positivt, for min del. Men platsen var fel.
Byron hade lamnat en sot eftersmak. Jag kan inte minnas ha sa har starka och varma kanslor i kroppen pa valdigt lange. Kortslutning i huvudet. Pa ett bra satt. Och lite darrig i knana.
Jag ska dock inte vara allt for dramatisk. Vi hade faktiskt jattetrevligt har ocksa. Jag, Julia och Sara har roligt vart vi an kommer. Vi at god grillmiddag och fortsatte sedan kvallen pa rummet med choklad och chips. Ni som kanner oss vet att en foodfest alltid piggar upp. Dagen efter gick Julia och Sara till stranden medan jag begav mig ut pa en tva och en halvtimmes meditativ joggingrunda, da jag hann agna lite kvalitetstid med mig sjalv och med mina stora tankar. Nar jag kom tillbaka visade det sig att flickorna hade bokat in en surfinglektion till foljande dag! Sara aterkommer med upplevelser och bilder.
Kvall nummer tva borjade ocksa pa rummet, dar vi spelade fragespel och sjong hogt (och dansade..) till gamla mer eller mindre bra dangor fran Saras Ipod. Sedan forsokte vi oss pa barhang inne i stan, men misslyckades med detta. Fulla, hormonstinna tonarspojkbritter och tjejer med for hoga klackar och for korta kjolar avskrackte oss fran att ens ga i narheten av barerna. Det slutade med att vi kopte pizza och gick hem igen. Kanske inte later som det, men vi hade faktiskt en valdigt bra utekvall tillsammans. Inte tack vare Surfer's, utan vart glada lynne fran foregaende destination. I och med detta blir jamforelsen av utekvallen och Byron komplett - sinnesstammning och sallskapet ar det som gor upplevelsen. Hehe.
Elin
Det finns inga ord
Hit kan man fara om andra platser pa jorden inte racker - eller om man sjalv inte racker till. Hit kan man fara om man vill fa perspektiv pa livet, varlden eller sig sjalv. Hit kan man fara om man vill lara sig nya spannande saker. Hit kan man fara om man vill traffa nya spannande manniskor. Hit kan man fara for att traffa Fredrik, denna fantastiska manniska som kan gora en varm i hjartat och svag i knana.
Fyra dagar har fick oss att fundera och reflektera - fyra dagar fyllda av eftertanke, tystnad, tarar, musik, karlek och gladje. Byron Bay ar en plats dar man kan kommunicera utan ord - en plats dar gemenskap och samhorighet far tala for sig sjalvt.
"Jag haller andan med dig for jag vet hur du kanner. Sjung om de ganger vi delade ett liv med en blick"
Elin
Antligen Har!!
Efter att ha rest i tre dagar fran Sverige via London, Hongkong och Melbourne kom jag slutligen fram till Sydney dar Julia och Elin kom och motte mig pa tagstationen. Ett mycket kart aterseende!
Vi spenderade sedan fyra dagar i Sydney. Vi hann med lite allt mojligt, bla sa sag vi operahuset saklart. En dag akte vi fargan ut till Manly dar Julia blev attackerad av en fiskmas som ville smaka pa hennes pizza. Stackars Julie, hon blev sa arg! Dumma fagel.
Vi hangde pa Bondi Beach en dag, spanandes efter heta livraddare, men vi sag inga, bara massa asiater som ville fota allt. ALLT. De fotade varandra bredvid folk som solade och inte visste om att de blev fotade. Mycket markligt.
Och jag maste bara fraga, vad ar egentligen grejen med Speedos???
Vi markte att det fanns mycket djur i staden...Det visade sig att sa fort det blivit morkt och vi sma oskyldiga flickor ville ata hamburgare i parken, vilket vi ocksa gjorde, valdigt snabbt hade sallskap av minst tjugo feta rattor (!) som sprang runt bland parkens buskar och trad. I traden hangde possums och dinglade och det hela var en smula obehagligt....! Det blev svart att njuta av vara hamburgare.
Elin och jag fick ett infall och sjong karaoke pa hostel-baren en kvall. Det var en bra ide i teorin, men i praktiken visade det sig vara en smula otaktiskt. Jag ska lamna det vid det. Ni slipper hora detaljerna. Maste bara papeka att detta skedde i nyktert tillstand, trott det eller ej! Detta gor var insats annu lite samre, tror jag.
Puss och kram fran SARA
AUSTRALIEN
HEJ AUSTRALIEN!
Nu har vi anlant i landet dar "women glow and men plunder". Det ni.
Flygresan till Melbourne var sa bekvam sa att vi nastan inte ville kliva av planet nar vi val hade landat. Efter att ha flygit mer Ryanair har man glomt bort vad service och bekvamligheter uppe i luften ar. Leende flygvardar (som inte kor pa en med vagnen) rena toaletter (som inte har "3 in 1: soap, moisterizer and airfreshener", utan har dessa separata) och GRATIS mat och dryck (Julia sade att det var den godaste flygmaten som hon atit). Man fick glass ocksa. Nam-nam-nam. Och sa hade man en egen tv-skarm och massa filmer att valja mellan. Kort sagt, efter att ha backpackat i sju veckor sa borjar man uppskatta finess. For ovrigt fick Julia nastan slita sig fran sin dokumentar nar alla andra hade gatt ur planet.
Disorienterade hamnade vi i en ny storstad och visste knappt vart vi var och var vi skulle ta vagen. En sak visste vi: vi maste planera var vistelse, framforallt komma pa vart vi skulle ta vagen harnast. Tack och lov hade vi en raddning - Lonley Planet-boken, som nu gar under namnet Bibeln. Vi satte oss helt sonika ned med nasan i Bibeln och laste pa om alla sevardigheter och olika resmal och forsokte klura ut vilka bussbolag som gick var, kostnader och forbindelser. Och Bibeln har svar pa allt, oo ja, ty Bibeln ar allsmaktig och innehaver alla svaren. Svaret blev Bairnsdale - en liten sketen hala fyra timmar nordost om Melbourne. Sa vi stannade bara tva natter i Melbourne nu, eftersom vi ska komma tillbaka hit och spendera vara sista dagar dar. Men forsta intrycket av staden var mycket bra, ser fram mot vara dagar dar. Vi bodde dock i ett dorm med bla en snubbe som luktade sa jaavla ackligt - ur munnen. Jag vaknade upp mitt i natten av att det stank snuskig andedrakt i hela rummet och det kom fran han som sov under Julia. Stackars Julia, och stackars mig. Jag var sa acklad, sa acklad. hade lust att saga det till honom nar han vaknade, men ville inte komma nara honom...
Bairnsdale! Liten blygsam, somnig stad men har en trevlig camping som vi bosatte oss pa. Ah vi hade det sa mysigt jag och Julia! Vi bodde i en liten stuga, med mobler och eget kok och allt. Det var sa harligt att antligen fa lite privacy - ett rent utrustat kok, rena golv, en sang som inte har nagon annans har i, ett eget bord och stolar - allt detta tar man for givet hemma, men nu uppskattade vi det mer an nagonsin. Det kandes som om jag och Julia var ett gammalt par pa campingsemester; vi tog det lugnt om dagarna, handlade mat (och vin..) lagade goda middagar, tvattade, stadade, gjorde frukost at varandra och sov i samma lilla 120cm sang dar vi krop ihop om natten i kylan - det blev faktiskt valdigt kallt nar solen gatt ned. Och vi hade egen TV! Sa det blev en hel del tv-tittande. Langa promenader och motionsrunda ocksa. Sista natten fick vi sallskap i stugan; ett antal malar och en liten odla ( och sakert en massa laskiga insekter som vi inte sag). Och sa dansade possums pa taket sa att hela stugan vibrerade. Jag tankte PANG.
Var lilla semester fran semestern borjade dar i Bairnsdale i tva natter, sedan ledde Bibeln oss vidare mot Lakes Entrance, en liten sommarstad dar de stora sjoarna rinner ut i havet. En turistig (dock inte for sasongen), lite sot hamnstad bara en halvtimmes bussfard fran Bairnsdale, dar vi stannade i ytterligare tva natter. Har fick vi inte lyxen med en egen stuga, utan nu gick vi tillbaka till dormen. Vi spendearde forsta dagen med att sakta vandra runt langs strandpromenaden, fika och filosofera. Det verkade vara ett stalle for pensionarer.. Det passade dock var nya sinnesstamning som ett gammalt par.
Det var valdigt fridfullt och vackert i Lakes Entrance och har fick vi forsta insikten i Australiens djurliv. Massa, massa olika sortes faglar - sana dar man gar och ser pa skansen; exotiska, farglada och lustiga filurer. Och stora Pelikaner. Och nagot som fascinerade mig: svarta svanar, som gled runt pa sjon tva och tva, alltis parvis, i sin elegans.
Staden lag i anslutning till Australiens kanda 90 mile beach, som vi sjalvklart besokte. Jag hade dock inte forstatt att den fanns dar sa jag blev helt overvaldigad nar jag gar over en liten kulle och sa plotligt oppnar sig ett oandligt oppet hav framfor mig, kantat av en strand som till synes inte har nagon ande. Mycket maktigt. Det kandes som om detta var det forsta motet med det riktiga Australien. Dagen efter gjorde vi en utflykt! Nagot som passade vart nya levnadsatt som pensionar - en batkryssning till en vingard! Det var vi och ett annat pensionerat par fran trakten, men vi hade faktiskt en jattetrevlig dag med lugn batfard, austalieniskt vin och mycket god mat. Vi upptackte att det var svart att halla sig nykter och respektabel efter att ha provat ett flertal olika viner och portviner.. Jag tycker dock att vi holl ihop bra under lunchen, med tanke pa att det var var forsta vinprovning (och med tanke pa hur mycket vin de fortsatte att halla upp i vara glas..). Julia at kanguru for ovrigt.
Efter dessa tva natter tog resan en annan vandning, igen. De fyra foljande dagar blev nagot helt annat an vad vi hade tankt oss... Spannande!! Men det tanker inte jag beratta nu, hehe! To be continued...
Hej sa lange! Er odmjuke van, ELIN
